Är jävligt trött just nu, men kan inte sova fören mitt hår har torkat. Och så dum som jag är ibland så måste jag alltid duscha innan jag sover. -.-

Men iallafall..Imorgon är skola. YEAH. feta glad och taggad.

För imorgon ska jag träffa kompisarna..och kanske killen. Vi bråkade lite igår (ovanligt) så vi har inte alls pratat idag. Kanske om jag har tur skriver han med mig sen. Men tror ej det. Han är sååå långsynt.

Men jajaj imorgon på morgonen kommer jag antagligen träffa min bitch(med andra ord kompis) innan skolan börjar om hon som vanligt inte försover sig.

Så lycka till för dom som börjar skolan imorgon eller nått :D

//joy

Senaste gången jag var i filippinerna var när jag gick i 2an.

Min mamma har 12 syskon,  så gissa om jag har en stor familj från min mammas sida?

JA hahaha, det var en tid av glädje kan jag säga er, det var helt underbart. Och den uppmärksamheten man fick asså hahha. Helt underbart.

Mina kusiner var så ömtåliga när det handlade om oss, där vi gick, gick dom också.

Men det var inte alla som var glada över det.

 en av mina morbröder var inte alls glad, han hadde inte pratat med mig sen jag hadde kommit till filippinerna.

Men den gången han faktiskt pratade med mig önskade jag hellre att han inte hade gjort det.

Jag satt och lekte med tomma flaskor(haha jag är rätt så lätt road).

Så sa han en massor av saker till mig, jag förstod inget av det han sa. Men jag fattade att han förlolämpade mig. Så jag reste mig upp och sparkade på glasflaskorna och sprang in till mitt rum.

Jag grät och grät, tills jag hörde hur min morfar skällde ut honom och sen knackade på min dörr.

Han satte sig på sängänden och klappade på platsen brevid honom.

Så jag satte mig på den tomma platsen brevid honom och han började prata och prata. Men tyvärr fattade jag inte vad han sa, för jag hadde glömt mitt språk så fort jag flyttade till sverige och mina släktingar är fattiga så dom har inte fått gå i skolan och lära sig prata engelska.

Men även om jag inte förstod vad han sa så förstod jag att han älskade mig. Och ville mig väl.

Jag kommer inte ihåg så mycket av den mannen utan den stunden, jag kommer också ihåg att hadde en sån bula i magen p.g.a att han är alkolist. 

När jag petade på bulan engång för att undra var det  var (det var så vi komunicerade med händerna) sa han baby.

hahah, Han är anledningen till varför jag trodde även männen kunde skaffa barn. HAHAH. jag brukade säga till mina kompisar när jag var liten att när jag gifter mig så är det min man som ska föda våra barn. HAHAH. Jag ansåg som en idiot tack vare min morfar men jagg ångrar inte att jag frågade.

Det jag ångrar att jag aldrig fick träffa honom nån mera...

Efter att jag blev förflyttad till en annan familj så pratade jag inte mycket med min mamma, min mamma sa att hela min släkt hatade mig för att jag valde att flytta. Så nu när min morfar är död(han dog för nån vecka sen), så har jag gått runt och tänkt att han dog med hat till mig. Och nu får jag aldrig lära känna honom som jag alltid drömt om att göra.

//Joy

Jag kommer från en familj som är fattiga och inte har någonting. Om min mamma inte hadde funnit en svensk man så hadde jag antagligen inte varit där jag är nu. Men hadde min mamma heller inte valt pengar före kärlek så hadde jag inte fått gå igenom det jag har gått igenom.

I många år har jag alltid undrat vem min riktiga pappa är, sen jag var liten brukade jag dagdrömma om en pappa som kom och hämtade mig från skolan. Vet du varför jag drömde om att han skulle hämta mig från skolan??

Jo för när jag var jätte liten så skulle min styvpappas mamma hämta mig, men tror ni hon gjorde det?

Ne det gjode hon inte, hon lät mig och min syrra stå utanför skolan i regnet och vänta på henne.

Mitt hjärta krossades nog i tusen i bitar, och då var det också den dagen jag slutade låtsat att hon var min farmor, det var den dagen jag också försökte sluta få henne att se mig som hennes barnbarn. För vet ni vad som hände sen??

Efter att vi stått där ett tag så gav vi upp på att vänta så vi fick gå hem istället, och när vi såg henne utanför vår lägenhets port så frågade jag henne, varför glömde du oss??

Jo för att jag glömde tiden med att leka med hanna, min lilla syster, hennes riktiga barnbarn.

När jag frågade henne också vart ska du då??

Jag ska handla sa hon..så hon var inte ens påväg ut för att hämta oss. Och inger mer sa jag till henne för hon var bara en vanlig gammal kvinna som man går förbi på gatorna för mig nu.

Jag kan säga er att hon aldrig en gång kallade henne för vår lilla syster hon sa alltid hanna till oss.

Som om hon inte ens ansåg oss som hennes storasyster.

Det har alltid varit svårt att vara i en familj när man ser annorlunda. Det är svårt och leva i en sån familj nu också, där man kan räkna tusen olikheter mellan mig och min fosterfamilj.

Det är därför jag vill finna min pappa, jag vill finna min riktiga familj.

Min riktiga mamma har jag gett hoppet på, hon kan inte se vad som är rätt eller fel.

Min styvpappa har skadat mig mer än någon annan på denna jorden.

Min fosterfamilj kommer alldrig vara min familj, för dom vill göra mig till någon jag inte är.

Dom villl göra mig till 100% svensk. Jag är svensk och känner mig svensk, men jag har också en rot i filippinerna. och så länge jag ännu inte funnit roten kommer jag alltid att vara av två länder. Men det är verkligen ingen som bryr sig om det.